Gästblogg, Skrivtips, solens dotter, Vägen till romandebuten

Kärleken till en annan värld

Den 28 mars gästbloggade jag på Debutantbloggen. Det var ju bra länge sedan (en evighet känns det som!), men jag insåg att jag glömt publicera mitt inlägg här på min egen blogg. Eftersom jag gärna vill ha mina texter sparade även i min egen kanal kommer nu inlägget i sin helhet här. Det handlar om att skriva fantasy – och mer specifikt om att skriva fantasy romance när man inte ens visste att den subgenren fanns! Håll till godo. Bättre sent än aldrig, som man säger!


Anna Granberg. Foto: Björn Mattisson-Richter

För en månad sedan romandebuterade jag med Solens dotter, som handlar om en kvinna med hemliga förmågor och en man med uppdrag att döda henne. Men mötet mellan dem blir inte som någon av dem förväntat sig … Det är en fantasy romance – en fantasybok och kärleksroman i ett – och utspelar sig i en värld där gudarnas barn har magiska krafter och lever bland människorna.

När jag skrev boken visste jag inte att det fanns något som hette fantasy romance. Fantasy som utspelar sig i en helt annan värld hade jag knappt läst. Däremot var jag en van läsare av övernaturliga kärlekshistorier. Men de jag läst utspelade sig i vår värld i vår tid och innehöll gärna en och annan varulv. Det jag skrev var något annat. En påhittad värld, en fiktiv svunnen tid. Och definitivt inga varulvar! Hur kunde jag få för mig att skriva en fantasy romance, när jag inte ens visste att det fanns?

Den frågan har jag ställt mig själv många gånger. Sanningen är att det var den idé som kom till mig och som jag kände att jag måste skriva. Allt började med att jag drömde om en kvinna och en man som slogs i en dal uppe bland bergen. Känslorna kokade under ytan. Drömmen var så spännande att jag var tvungen att skriva ner den. Jag behövde ta reda på hur det skulle sluta!

Det var först när råmanuset var färdigt som jag insåg att det finns ett namn för det jag skrev. Men även om jag aldrig hade läst något liknande så var det ju det här jag älskade. Fantastik och kärlek – på samma gång. En bättre blandning kan jag inte tänka mig. Det är det jag tycker är roligast att skriva, för inom fantastiken är det bara min fantasi som sätter gränserna för vad som kan hända. Dessutom får jag skapa en helt egen värld! Snacka om att få utnyttja sin kreativitet!

Kanske var det en styrka att jag inte var bekant med genren. Kanske gjorde det att jag inte var lika färgad av hur det ”brukar” vara och bidrog till att jag kunde skapa en annorlunda historia.

Så hur skriver man fantasy och skapar en egen värld? Tja, det kan jag inte svara på. Jag kan bara berätta hur jag gör. Jag har försökt vara strukturerad, göra karaktärskort och scenplanering, rita kartor och skriva ner fakta om världen. För är det inte så man ”ska” göra när man skriver fantasy? Men det funkar helt enkelt inte för mig. Jag ändrar mig om hur världen ser ut vartefter jag skriver, historien tar nya vägar och jag glömmer att titta i de där dokumenten. Så jag har kommit fram till att det inte är någon mening att jag försöker.

Jag skriver bara ner grundstoryn i ett kort synopsis på en eller två A4-sidor. Eftersom jag skriver en serie har jag också ritat en enkel tidslinje för att hålla reda på hur lång tid som går mellan de viktigaste händelserna i böckerna. Annars är jag en sådan som håller det mesta i huvudet. Det kanske verkar märkligt att hålla en hel påhittad värld med människor, olika länder med olika politiska system, språk och tro i huvudet? Men det funkar för mig. Behöver jag kolla upp något brukar jag oftast minnas någon formulering jag använt och kan söka efter den i dokumentet.

Jag har förlikat mig med att jag är en ganska ostrukturerad fantasyförfattare med huvudet fullt av fakta om en värld som inte finns. Jag gör på mitt eget sätt.

Det jag vill säga är att det finns inget rätt sätt att skriva en bok. Det finns många hantverksknep och hjälpmedel, men vilka du använder bestämmer du. Prova dig fram och gör sedan på det sätt som passar dig. Och vet du inte heller exakt vad för genre du egentligen skriver? Det spelar ju egentligen ingen roll, så länge du skriver något som du brinner för. Då faller nog resten på plats till slut.

Framsida, Solens dotter, Seraf förlag

Anna Granberg hittar du på www.annagranberg.nu, på Instagram: @anna.m.granberg och på Facebook: @anna.granberg.writer

Gästblogg, Min skrivresa, Skrivtips, solens dotter, Vägen till romandebuten

Om nödvändigheten av att tro att det går

Häromveckan gästbloggade jag hos författaren Maria Richardsson på Marias Författarblogg. Här kan du nu läsa mitt inlägg i sin helhet. Det handlar om att våga tro på att ens drömmar är möjliga att uppnå.


Anna Granberg. Foto: Björn Mattisson-Richter

Som så många andra drömde jag om att bli författare redan som barn. Men ändå hade jag hunnit fylla fyrtio innan jag romandebuterade. I februari släpptes äntligen min debutroman Solens dotter, en fantasy romance fylld med spänning, magi och kärlek.

Boken handlar om en kvinna med hemliga förmågor och en man med uppdrag att döda henne. Men mötet mellan dem blir inte som någon av dem förväntat sig. De har all anledning att hata varandra men ju mer de lär känna varandra, desto svårare blir det att förneka de känslor som börjar spira.

Nu när boken funnits ute i fem månader, kan jag lättat konstatera att den har tagits emot över förväntan av läsarna. Den har fått mycket fina recensioner av bokbloggare och i sociala medier, och första tryckningen har redan sålt slut! Nu ser jag fram emot våren då Solens dotter ska släppas som ljudbok. Uppföljaren är planerad att ges ut hösten 2022.

På mindre än två år har jag även fått sju noveller inom fantastik och romance publicerade i olika antologier. Detta efter att mina noveller valts ut bland vinnarna i olika novelltävlingar. Med en roman och sju noveller i bagaget kan jag numera kalla mig författare. Det är något jag aldrig skulle ha vågat tro för bara några år sedan, än mindre när jag som barn drömde om att bli författare.

Att bli författare kändes så avlägset då, ungefär lika ouppnåeligt som att bli popstjärna. De författare jag hört talas om var ju kända.

Därför bestämde jag mig tidigt för att bli journalist i stället. Då skulle jag i alla fall få skriva, för det var ju det jag älskade att göra. Jag pluggade till journalist, frilansade en kort period och jobbade sedan ett antal år inom kommunikation. Visst fick jag skriva en hel del i jobbet, men det var något som saknades. Barndomsdrömmen om att bli författare var inte glömd.

Det var först när jag fick idén till min debutroman Solens dotter som jag påbörjade ett större skrivprojekt. Idén kom till mig i en dröm för mer än ett decennium sedan. Drömmen var så spännande att jag var tvungen att skriva ner den och ta reda på hur det skulle sluta. Men det dröjde inte länge innan jag körde fast i manuset. Åren gick, men min historia ville inte lämna mig. Till sist stod jag där med en känsla av att jag måste skriva färdigt boken för att bli lycklig. Den ville ut! Så jag sökte tjänstledigt för att läsa en skrivkurs och få tid och ork att skriva. Det var underbart att få omge sig med andra skrivande människor och att få ägna så mycket tid till att skriva. En skrivkurs blev flera. Efter att ha brottats i åratal med det första manuset, med långa uppehåll på flera år då jag inte skrev något alls, gick den andra boken av bara farten och jag skrev råmanuset på sex månader.

Kanske grämer det mig ibland att jag inte började skriva skönlitterärt på allvar tidigare. Kanske hade jag då fått verktygen till att slutföra min bok snabbare. Hur många böcker hade jag hunnit skriva om jag vågat och trott på mig själv tidigare? Men å andra sidan hade jag inte en historia jag brann för, förrän jag drömde om Solens dotter, och jag tror starkt på att skriva det man brinner för.

Så här i efterhand önskar jag ändå att någon sagt till mig att drömmen om att bli författare inte är ouppnåelig. Därför tänker jag säga det i dag till den som behöver det: Det går faktiskt! Det är inte omöjligt. Men det kan ta tid. Att skriva en bok tar tid. Att lära sig gestalta och skriva så att man behåller läsarens intresse hela vägen kräver övning.

Så mitt bästa skrivtips blir kanske detta: Tro på att du kan.

Kanske är det vad det handlar om. Att tro på sig själv och ta sitt skrivande på allvar. Att ta sin dröm på allvar. Våga ta steget. Vänta inte! Sätt igång och skriv. Öva och finn den där historian som du känner att du måste få berätta.

Jag kan också varmt rekommendera att gå en skrivkurs. Det ger dig verktyg och hantverksknep, skrivvänner och möjlighet att öva och få feedback på dina texter. Men kanske viktigast av allt: det gör att du avsätter tid för ditt skrivande – och det är att ta ditt skrivande på allvar.

Man behöver inte vara känd för att skriva en bok. Det går alldeles utmärkt att vara en helt vanlig människa med en dröm.

Följ mig gärna på:

Webbplats: annagranberg.nu
Facebook: fb.me/anna.granberg.writer
Instagram: @anna.m.granberg

Gästblogg, I media, Min skrivresa, Nyheter, solens dotter, Vägen till romandebuten

Gästbloggar hos författaren Maria Richardsson

I dag gästbloggar jag under rubriken Om nödvändigheten av att tro att det går på Marias Författarblogg, som drivs av deckar- och ungdomsboksförfattaren Maria Richardsson. Tack Maria för att jag fick vara månadens gästbloggare i juli!

Läs mitt gästbloggsinlägg här: https://mariasforfattarblogg.com/2021/07/31/manadens-gastbloggare-anna-granberg/

Foto: Björn Mattisson-Richter

Gästblogg, I media, Nyheter, solens dotter

Gästbloggar på Debutantbloggen

I dag gästbloggar jag på den anrika Debutantbloggen. Jag skriver om hur sjutton jag kunde få för mig att skriva en fantasy romance när jag inte ens visste att genren fanns och om hur jag skapat en egen värld.

Det har varit något av ett mål för mig under flera år att få blogga på Debutantbloggen, så nu bockar jag av en punkt på min författarbucketlist!

Läs mitt inlägg här: Kärleken till en annan värld

Gästblogg, I media, Nyheter, solens dotter, Vägen till romandebuten

Att trotsa sina rädslor för att uppnå en dröm

Häromveckan gästbloggade jag hos författaren Petronella Simonsbacka på Petronellas Författarliv. Härunder kan du nu läsa mitt inlägg, som handlar om att trotsa sina rädslor för att uppnå en dröm, i sin helhet.


Författarfoto: Björn Mattisson-Richter

Romandebutera. Visst låter det stort? Det är det också, åtminstone för mig.

Den 27 februari gör jag just detta, debuterar. Då släpps min debutroman Solens dotter på Seraf förlag. Jag väntar i skrivande stund på att boken ska komma från tryckeriet och när som helst nu kommer jag ha den i min hand! Solens dotter är en fantasy romance – en kärleksroman och fantasybok i ett – och handlar om en kvinna med hemliga förmågor och en man med uppdrag att döda henne. Mötet mellan dem blir inte som någon av dem förväntat sig. De har all anledning att hata varandra men ju mer de lär känna varandra, desto svårare blir det att förneka de känslor som börjar spira.

För mig är boksläppet en barndomsdröm som går i uppfyllelse. Redan när jag lärde mig skriva sa jag att jag ville bli författare, även om jag då inte visste vad det innebar. Men den där stormande, överväldigande glädjen jag trodde att jag skulle känna inför romandebuten är inte alls lika okomplicerad som jag trodde att den skulle vara.

Vad jag inte hade räknat med, och därför inte var beredd på, är all oro och nervositet en romandebut också innebär. Alla ”tänk om” som surrar i huvudet. Tänk om läsarna inte gillar boken? Tänk om ingen köper den? Tänk om jag har missat någon logisk lucka i historien eller retliga korrekturfel? Tänk om något gått fel i produktionen och det saknas sidor?

Jag vet, det är antagligen bara min prestationsinriktade Duktiga flicka som spökar. Jag har alltid haft höga krav på mig själv. Och att vara nervös och orolig, rentav rädd, när man står inför något nytt och okänt är mänskligt.

Enligt förlaget har boken ”tagit förhandsläsarna med storm” och de förhandsrecensioner jag sett är jättefina. Vänner har hört av sig och sagt att de vill köpa en bok. Och om det fanns några större fel borde jag eller förlaget rimligtvis ha hittat dem vid det här laget. Så sannolikheten att någon av katastroftankarna ska inträffa är liten, och vad är egentligen det värsta som kan hända? Ändå kan jag inte riktigt släppa oron. Som bekant är det svårt att styra känslor med logik!

En tröst är också att jag läst om flera mycket erfarna författare som säger att även de är nervösa när de släpper nya böcker, trots att de redan släppt flera stycken.

Att debutera under en pandemi är också en märklig situation, som jag aldrig hade kunnat förbereda mig inför. Någon releasefest kommer inte gå att genomföra, så drömmen om att få signera böcker åt mina vänner och skåla med dem i bubbel går i kras. Hur håller man egentligen en digital release?

Kanske är det just för att jag drömt om det här så länge som jag är så rädd att något ska gå fel. För vem vill snubbla på målsnöret? Samtidigt är det ju nu min författardröm går i uppfyllelse. Jag borde passa på att njuta! Förhoppningsvis släpper nervositeten när releasedatumet väl är här och jag står där med boken i min hand som bevis på att jag faktiskt kom i mål. Det vore i så fall inte första gången jag kan slappna av först när jag passerat mållinjen.

Men är det något jag vill säga med detta, är det att man inte kan låta rädslan och oron hindra en från att försöka uppnå sina drömmar. Man blir inte författare om man aldrig vågar försöka och inte vågar kasta sig ut i det okända. Det är ett nödvändigt ont för att få uppleva glädjen när drömmen går i uppfyllelse.

Och en sak vet jag i alla fall, att jag om två veckor kommer ut på andra sidan en erfarenhet rikare – som författare med en alldeles egen bok i bokhyllan. Egentligen var det ju det drömmen handlade om från början. Inte hur boken skulle tas emot av läsarna eller hur boksläppet skulle firas. Utan om att få berätta en historia jag kände att jag måste få berätta och att få dela det som förut bara fanns i mitt huvud med andra.

Om Anna:

Anna Granberg, född 1980, är författare och skriver fantastik och romance, allra helst i kombination. Hon har en examen i journalistik och har jobbat många år med kommunikation i en kommun och på en statlig myndighet, men är nu egenföretagare och satsar helhjärtat på skrivandet. När hon inte skriver tycker hon om att läsa, resa, promenera och åka snowboard. Hon bor med sin familj i Stockholm. Solens dotter är hennes debutroman.

Webbplats: annagranberg.nu
Facebook: fb.me/anna.granberg.writer
Instagram: https://www.instagram.com/anna.m.granberg/

Gästblogg, Nyheter, solens dotter, Vägen till romandebuten

Gästbloggar hos Petronella Simonsbacka om debutnerverna

I dag gästbloggar jag hos författaren Petronella Simonsbacka om nervositeten inför att göra romandebut och om att trotsa sina rädslor för att uppnå sin dröm. Gå gärna in och läs på bloggen Petronellas Författarliv.

Gästblogg, I media, Inspiration, Mina noveller, Skrivtips, solens dotter

Att få och fånga idéer

Häromveckan gästbloggade jag hos författaren och skrivkursledaren Sabine Mickelsson på www.sabinemickelsson.com. Härunder kan du nu läsa mitt inlägg, som handlar om att få och fånga idéer, i sin helhet.


Anna Granberg är författare och skriver fantastik och romance, allrahelst i kombination. Hon har en examen i journalistik och har jobbat många år med kommunikation i en kommun och på en statlig myndighet, men är nu egenföretagare och satsar helhjärtat på skrivandet. Hennes debutroman Solens dotter kommer i februari och ges ut av Seraf förlag. Det är en fantasy romance för unga vuxna och vuxna, den första fristående boken i serien Gudablod. Anna har också fått en handfull noveller publicerade i olika antologier. Hon bor med sin familj i Stockholm.

Fotograf: Björn Mattisson-Richter

Jag har fler idéer till historier än jag hinner skriva. Det är både en tillgång och förstås frustrerande. Om bara tiden fanns att skriva alla historier! Men tiden är begränsad och därför vill jag lägga den på att skriva det jag själv tycker är roligt att skriva och själv skulle vilja läsa. De idéer som är värda att lägga sin tid på är de man brinner för!

Mest är jag förstås tacksam för mina idéer, för fantasi är en nödvändighet för en författare. Utan idéer skriver man nog aldrig en bok.

Drömmer du om att skriva en bok, men har aldrig fått någon idé som du brunnit för? Lugn! Kanske har du bara inte fått den där idén än. Den som måste skrivas.

Även om jag drömde om att bli författare redan som barn, var det först när jag fick idén till min debutroman Solens dotter som jag påbörjade ett större skrivprojekt. Allt började med en dröm för mer än ett decennium sedan. Jag drömde om en kvinna och en man som slogs. Även om det bara var ett par scener, fick jag en tydlig känsla för personerna och deras relation till varandra. Undertonen i scenerna lät mig förstå att här fanns en mycket större historia att utforska – en hel värld! Drömmen var alltför spännande för att bara glömmas bort. Det var en sådan historia som jag själv skulle älska att läsa och bestämde mig för att jag måste skriva ner den. Drömscenerna var det första jag skrev på mitt manus, och de visade sig bli ett par av de viktigaste vändpunkterna i boken.

Idén grodde i huvudet i många år, men det dröjde länge innan jag tog mig tiden att fokusera på skrivandet. Då var jag vid en punkt i livet där jag kände att jag måste skriva färdigt min historia för att bli lycklig. Den ville ut! Det var ju det här jag brann för.

För även om jag aldrig hade läst något liknande så var det ju det här jag älskade. Fantastik och kärlek – på samma gång. En bättre blandning kan jag inte tänka mig.

Jag visste redan från början att jag ville skriva en serie och hade de grova dragen klara för mig. Men det var först när jag började närma mig slutet på råmanuset av första boken som idéerna till andra boken blev konkreta och föll på plats. På samma sätt framträdde historien till tredje boken när jag började närma mig slutet av råmanuset till den andra. Ibland måste man jobba sig fram till idéerna.

Idéerna till de noveller jag fått publicerade då?

Ett par av dem har börjat med att en titel har kommit till mig. Titeln Marionettspelaren kom som ett svar på temat, dockor, i en novelltävling jag ville delta i. Det blev en rysare som kretsar kring mobbning, ett tema som är viktigt för mig. Titeln Och staden stod i brand var en fras jag tänkte en morgon när jag såg solen gå upp över Stockholm och färga himlen röd. Jag tänkte att en dag ska jag skriva en historia som heter just så. När det så dök upp en novelltävling med temat dystopisk romantik kände jag att titeln passade väl in, då eld kan symbolisera både död och pånyttfödelse, lust och passion. Det i kombination med min fascination för fenomenet prepping gav upphov till novellen. I bägge fallen korsbefruktade olika idéer varandra och blev till noveller.

Novellen Ljuva toner i natten började med att jag såg en sensuell scen i huvudet, en man och en kvinna som tillsammans spelade på en cello.

Ett par andra noveller – Tomteupproret och Bevararna – började med tanken ”Tänk om …?” Tänk om alla väsen i folktron finns på riktigt och det finns en hemlig myndighet med uppgift att hålla ordning på varelserna och se till att de inte skadar människorna?

Så mina avslutande ord till dig får bli: Skriv ner den där spännande drömmen, den lösryckta scenen du tänkt på, den där titeln eller vackra frasen du kommer på, den där leken med ”tänk om …?”, även om du inte vet precis hur du ska använda dem just då. Kanske blir det din debutroman! Eller åtminstone en novell.

Hur får du dina idéer?

Bild


Hitta Anna!
 Instagram > @anna.m.granberg // Hemsida > annagranberg.nu // Facebook > 
www.facebook.com/anna.granberg.writer

Gästblogg, I media, Inspiration, Skrivtips

Gästbloggar hos Sabine Mickelsson om att få och fånga idéer

I dag gästbloggar jag på temat att få och fånga idéer hos författaren och skrivkursledaren Sabine Mickelsson! www.sabinemickelsson.com/blogg är adressen. In och läs! 😉