månens son, Nyheter, Okategoriserade

Cover reveal för Månens son – boksläpp 24 september!

Så här kommer den att se ut! Den 24 september släpps Månen son, andra boken i Gudablod. Min andra roman och uppföljaren till Solens dotter. Och redan nu kan du bevaka den på Bokus och Adlibris! Hoppas att du är lika taggad som jag är på att få den i din hand. Ett spännande äventyr utlovas …

Omslagsillustration: Alice Ekström
Omslagsdesign: Caroline Hurtig

Bevaka på Bokus
Bevaka på Adlibris

Omslag till min kommande roman Månens son, andra boken i Gudablod.
Gästblogg, I media, månens son

Att skriva en uppföljare

Förra veckan gästbloggade jag hos författaren och skrivkursledaren Sabine Mickelsson på www.sabinemickelsson.com. Här kan du nu läsa mitt inlägg, som handlar om att skriva en uppföljare, i sin helhet.


Anna Granberg är författare och skriver fantastik och romance, allra helst i kombination. Hennes debutroman Solens dotter, en fantasy romance om en kvinna med hemliga förmågor och en halvgud med uppdrag att döda henne, släpptes tidigare i år på Seraf förlag. Uppföljaren Månens son kommer ut hösten 2022. Anna har också medverkat med noveller i sju antologier. Hon har en examen i journalistik och har jobbat många år med kommunikation i en kommun och på en statlig myndighet men är nu egenföretagare och satsar helhjärtat på skrivandet.

Jag har hört flera erfarna författare säga att den andra boken är svårast att skriva. Om det ligger något i det kan jag kanske pusta ut nu, för jag skickade nyligen in manuset till min andra bok till förlaget. Men för mig var det inte så.

Jag tror att det beror på att jag skrev råmanuset till uppföljaren redan innan min debutroman Solens dotter hade blivit antagen. Därför slapp jag hämmas av förväntningar och press.

Jag tror nämligen att förväntningarna – ens egna och läsarnas – på den andra boken kan hämma en när man skriver. Som författare vill man inte göra läsarna besvikna. Det är nog fler författare än jag som helst vill att den andra boken ska bli ännu bättre än den första, överträffa sig själv! Då är det ju inte så konstigt om man känner press som hämmar ens kreativitet och får en att tvivla på sig själv och sin förmåga att nå upp till förväntningarna.

För mig kom som tur är de där jobbiga tankarna inte förrän alldeles nyligen, när jag redigerade manuset till uppföljaren Månens son en sista gång innan jag skickade in det till förlaget. Vi hade redan skrivit avtal utan att förlaget läst manuset, även om det fanns där i min dator, men jag ville ge det en putsning till. Jag är nämligen något av en perfektionist och tycker alltid att jag borde kunna göra saker bättre. Då kom självtvivlet och tankarna: Kommer förlaget gilla boken? Kommer läsarna gilla boken? Är det här vad läsarna förväntar sig, eller förväntar de sig kanske en annan historia, mer lik den första?

Solens dotter har fått många fina recensioner och betyg i sociala medier från läsare. Det gör mig oerhört glad och stolt! Men eftersom jag naturligtvis vill att de som gillat min första bok även ska gilla nästa bok i serien blir det också en sorts press. Därför är jag glad att jag skrev den andra boken innan den första publicerades, så att dessa tankar inte störde mig under själva skrivandet.

För mig var första boken helt klart svårare att skriva. Den tog mig mer än ett decennium från idé till förlagsinskick. Det tog tid både att få historien på pränt och att lära mig hantverket tillräckligt väl för att få manuset så som jag ville ha det. Den första boken var en läroprocess. Vid den andra visste jag hur jag skulle göra. En annan sak som gjorde det lättare andra gången var att bokens värld och magisystem redan var uppfunnet. När man skriver fantasy är ju världsbygget en väsentlig del.

Den andra boken gick av bara farten. På bara sex månader skrev jag ett första utkast. Jag skrev på ren lust och älskade både karaktärerna och historien, som jag tycker är både spännande och berörande. Bokens främsta tema är mobbning, en fråga som på grund av egna upplevelser är viktig för mig. Men den handlar också om kärlek, vänskap, hämnd och förräderi. Men framförallt är Månens son ett fantasy-äventyr där vad som helst kan hända …

Faktiskt skrev jag uppföljaren lite som prokrastinering medan jag sköt upp redigeringen av min första bok, eftersom redigering är något jag finner ganska segt och tidsödande. Det finns ju alltid något man kan förbättra! (Sa jag att jag är perfektionist?) Redigeringen kan därför synas ändlös.

Kanske tycker någon att det är dumt att skriva andra boken innan man ens vet om den första kommer att bli utgiven? Det tycker inte jag. Jag skrev ju min första bok utan att veta om den skulle bli publicerad. Att skriva den andra under samma förutsättningar är för mig inget konstigt. För mig är skrivandet något roligt som får mig att må bra. Det är något jag vill göra oavsett om jag vet om det jag skriver blir utgivet eller ej, eller om den tid jag lägger ner någonsin kommer att betala sig i pengar.

Visst finns nervositeten och självtvivlen kvar. Men jag har skrivit en historia som jag ville berätta och som jag njöt av att skriva. Nu kan jag bara hoppas att det finns fler som jag där ute, som också kommer att älska mina karaktärer och finna storyn spännande. Mer än så kan jag faktiskt inte göra.

Hitta Anna!
Instagram > @anna.m.granberg
Hemsida > annagranberg.nu 
Facebook > www.facebook.com/anna.granberg.writer 

Gästblogg, I media, månens son

Gästbloggar hos författaren Sabine Mickelsson om att skriva en uppföljare

I går gästbloggade jag under rubriken Att skriva en uppföljare på författaren Sabine Mickelssons skrivarblogg. Tack Sabine för att jag fick gästa din fina blogg igen!

Läs mitt gästbloggsinlägg här: https://www.sabinemickelsson.com/blogg/gastbloggare-att-skriva-en-uppfoljare

Jag har tidigare gästbloggat hos Sabine på temat Att få och fånga idéer. Det inlägget hittar du här: https://www.sabinemickelsson.com/blogg/gastbloggare-att-fa-och-fanga-ideer

månens son, Nyheter

Avtal för uppföljaren klart!

Förlagsavtalet för uppföljaren är påskrivet!

Ni som följt mig ett tag vet redan att Seraf förlag gått ut med att Månens son, uppföljaren till Solens dotter, är planerad att ges ut under 2022. Men nu finns det också på papper! På semestern i Skåne skrev jag under förlagsavtal för Månens son som tryckt bok och e-bok. Redigering av manuset pågår för fullt.

Vad lejon, pirater, månen och Damiana har med historien att göra håller jag hemligt tills vidare … Men jag hoppas att ni är taggade på att återvända till kampen om makten i Excandor och möta kronprinsessan Aurelia och hennes vänner – och fiender …!

månens son, Nyheter, solens dotter

Andra boken i Gudablod publiceras 2022!

Längtar du efter uppföljaren till Solens dotter? Då har jag goda nyheter! Månens son, andra boken i Gudablod, planeras publiceras nästa år av Seraf förlag. Jag kunde inte vara gladare! Det ska bli så spännande att få dela fortsättningen på den här historien med läsarna, som gett Solens dotter ett sådant varmt mottagande. Så varmt faktiskt att första tryckningen redan är slutsåld och förlaget har skickat boken till omtryck. Fantastiskt att första tryckningen sålde slut på mindre än fyra månader! Hjärtligt tack till alla som redan köpt, läst, lånat och recenserat Solens dotter. Om du inte läst den än, vad väntar du på? 😉

Författarpresentationer, månens son, Mina noveller, solens dotter, Vägen till romandebuten

Min skrivresa – vägen till debutromanen

Hur allt började

Ett helt slumpmässigt och ogenomtänkt urval av alla de mängder artiklar jag skrivit genom åren, med min första publicerade text i mitten. 14 år gammal skrev jag om den lokala majbrasan i ett lokalblad. Ändå roligt att den finns sparad!

Jag drömde om att bli författare redan när jag fem år gammal lärde mig att skriva. Då var det bara min mamma som förstod vad jag skrev, eftersom jag hoppade över alla ”onödiga bokstäver” som vokaler. Jag ritade och skrev små sagor om en igelkott (eller ”glkt” då) och liknande. När jag blev lite större skrev jag berättelser om flickor som fick sina drömmars häst/hund/katt och mysterier inspirerade av alla Kitty-böcker jag läste på en gammal smattrande skrivmaskin. (Som jag önskar att jag ännu hade den kvar!)

Alltför snart insåg jag att författare inte var ett ”riktigt jobb”. Det kändes ungefär lika ouppnåeligt som att bli popstjärna. Sorgligt att verkligheten knäcker ens barndomsdrömmar så snart … Jag bestämde mig för att bli journalist i stället. Då skulle jag i alla fall få skriva. Jag gjorde egna tidningar, vilket ledde till en tredagars prao på DN:s ungdomsredaktion och till min första publicerade artikel i ett lokalblad när jag gick i högstadiet.

Efter gymnasiet läste jag till journalist på högskolan, men när jag pluggat färdigt var tidningsmarknaden i kris och att få jobb som journalist snudd på omöjligt. Efter att ha frilansat ett halvår fick jag i stället jobb inom kommunikation och jobbade som redaktör för webb och intranät på en kommun och sedan på en statlig myndighet ett antal år. Visst fick jag skriva en hel del, men det var något som saknades. Barndomsdrömmen om att bli författare vilade någonstans där i bakgrunden, djupt begravd. Men den var inte död. Den bara sov. Och det var en väldigt spännande dröm en natt som väckte mig …

 Idén till debutromanen

Sododalen på Sonfjället i Härjedalen, platsen där idén till Solens dotter föddes. Men i boken har dalen och bergen fått andra namn och jag har tagit mig en del friheter kring geografin.

Även om jag drömde om att bli författare redan som barn, var det först när jag fick idén till min debutroman Solens dotter som jag påbörjade ett större skrivprojekt. Allt började med en dröm i familjens stuga i Härjedalsfjällen för mer än ett decennium sedan. Jag drömde om en kvinna och en man som slogs i en dal uppe i Sonfjällets nationalpark, där jag vandrat mycket. Även om det bara var ett par scener, fick jag en tydlig känsla för personerna och deras relation till varandra. Drömmen var så spännande att jag var tvungen att skriva ner den. Idén grodde i huvudet i många år, men det var först efter en sjukskrivning för utmattning, då jag inte orkade skriva något alls, som jag började omvärdera mina prioriteringar och tänka över vad jag egentligen ville. Jag hade en känsla av att jag måste skriva färdigt min historia för att bli lycklig. Den ville ut! Så jag sökte tjänstledigt för att läsa en skrivkurs och få tid och ork att skriva. Jag hade ju hela idén i huvudet. Jag behövde bara få ner den på papper.

Känslan när det fanns ett råmanus att skriva ut …!

Hur kunde jag få för mig att skriva en fantasy romance, när jag knappt hade läst någon high fantasy, och inte ens visste att det finns en genre som heter fantasy romance? Den frågan har jag ställt mig själv många gånger. Sanningen är att det var den idé som kom till mig och som jag kände att jag måste skriva. Det var först när råmanuset var färdigt som jag insåg att det finns ett namn för det jag skrev. Men även om jag aldrig hade läst något liknande så var det ju det här jag älskade. Fantastik och kärlek – på samma gång. En bättre blandning kan jag inte tänka mig. Det är det jag tycker är roligast att skriva, för inom fantastiken sätter bara min fantasi gränserna för vad som kan hända. Dessutom får jag skapa en helt egen värld!

Manuset till Solens dotter tog sin form under två år på Skrivarakademin i Stockholm och jag älskade varje stund! Aldrig förr hade jag träffat så många människor som jag trivdes och hade något gemensamt med, och att få ägna så mycket tid till att skriva och läsa var underbart! Vårt första barn föddes under studierna och jag var föräldraledig ett år. På grund av nattamning och sömnbrist blev det inget skrivet under det året. 😅 Men efter åren på Skrivarakademin hade jag i alla fall ett färdigt råmanus. Nu behövde det ”bara” redigeras.

Födde både bok och bebis inom ett dygn

Jag gick en kurs på Sundbybergs folkhögskola och jobbade igenom manuset. När jag kände att jag inte kunde komma längre själv skickade jag i väg Solens dotter till en lektör och ett antal testläsare. Vid det laget var jag ärligt talat ganska trött på mina egna ord, så när jag fick tillbaka lektörsutlåtandet och insåg att jag fortfarande hade en hel del arbete kvar, sköt jag upp redigeringen (Hej prokrastinering, gamle vän!) och skrev råmanus till andra boken i serien i stället. För det är det jag tycker är den absolut roligaste delen av skrivandet. Att hitta på en historia och få ner den på papper. Andra boken gick av bara farten och jag skrev råmanuset på sex månader. Vilken skillnad mot första boken som jag slet med i åratal! Men den här gången hade jag lärt av mina misstag och undvek att göra dem igen.

Men till sist kunde jag inte skjuta upp den där redigeringen längre. Jag blev nämligen gravid med vårt andra barn och insåg att om det inte skulle bli ytterligare ett år i bebisbubblan utan ett enda ord skrivet så var det redigering in i kaklet som gällde. Så jäklar vad jag redigerade. Jag slet urtrött de sista två månaderna höggravid för att hinna skicka in manuset till förlag innan bebisen kom. Och jag hann.

Med tolv timmar till godo.

Jo, det är sant! Jag skickade in manuset till de stora förlagsdrakarna och tolv timmar senare var bebisen född! Man kan säga att jag födde både en bok och en bebis inom ett dygn. Det är nästan så att jag tror att vår dotter förstod där inne i magen hur viktigt det här var för mig och väntade tills jag var klar med boken.

Efter någon månad när jag började komma ur den värsta bebisdimman skickade jag manuset till några förlag till. Och eftersom tålamod inte är min starkaste sida skickade jag efter ännu någon månad till ytterligare ett gäng. 😅 Att ha en nyfödd bebis att ta hand om när man väntar på förlagssvar visade sig vara ett vinnande koncept, för jag hade inte tid att kolla mejlen var femte minut och noja över om väntan betydde att det skulle bli ett ja eller ett nej. Vartefter droppade det in refuser från de stora drakarna, om än ett par gånger med något kort om att det var ”ett intressant manus”. Men det var väntat, med tanke på att de stora förlagen sällan ger ut high fantasy för vuxna med svenska som originalspråk, för att inte tala om svensk fantasy romance.

Det efterlängtade förlagsavtalet. Det blir en bok!

Men vem behöver drakar när det finns änglar? Och inte vilken ängel som helst, utan en som bara ger ut den typ av böcker jag själv älskar! Seraf förlag ville ge ut min bok! (Och faktiskt några andra förlag också, men det är en annan historia.) Jag är så otroligt glad och tacksam för att min förläggare Caroline Hurtig – Författare såg något i mitt manus och vågade satsa på det, trots att jag är debutant. Och nu sitter jag här med ett förlagsavtal. Det känns smått otroligt och jag vet inte om jag ännu riktigt greppat det. ☺️

De fina ord jag fått från olika håll om Solens dotter – som ”spännande och annorlunda”, ”medryckande språk”, ”en helt fantastisk bok”, ”älskade boken” – betyder enormt mycket för mig. Nog finns det läsare för den här sortens historier där ute, även om de stora förlagsdrakarna ännu inte vaknat och sett allt guld som glimmar inom den svenska fantastiken.

Vad händer nu då?

Omslaget till Solens dotter.
Omslagsillustration: Alice Ekström
Omslagsdesign: Caroline Hurtig

Den som tror att jobbet är klart när manuset blivit antaget av ett förlag får tänka om! 😉 Då är det nya vändor där manuset ska putsas ytterligare. Och förlaget jobbar på med sitt: omslagsillustration, omslagsdesign, språkgranskning, korrekturläsning, baksidestext, sättning av inlaga, tryck … Kanske är det tur att man inte vet innan man börjar hur mycket jobb som krävs för att det ska bli en bok … 😅

En underbart rolig sak var att få se hur omslagsillustratören, ingen mindre än Alice Ekström – Författare som startat Facebook-gruppen Fantasykammaren, tolkade min huvudperson Damiana i bild och så fint fångade hennes essens. Det är något kraftfullt och orubbligt över hennes ansiktsuttryck som jag älskar!

I februari kommer så min debutroman Solens dotter. Min barndomsdröm ska äntligen bli verklighet! Jag längtar och ser så mycket fram emot att få dela min historia med läsare! Jag hoppas att det ska finnas några därute som gillar den och mina karaktärer åtminstone nästan lika mycket som jag gör. 😉 För efter all tid jag tillbringat med Damiana och Sandreon känns de som mina vänner.

Jag med Höstglöd som släpptes häromveckan och som innehåller en av mina noveller.

Nu finputsar jag Solens dotter, redigerar manuset till andra boken i serien inför inskick till förlag och skriver råmanus till den tredje boken. Jag skriver också på ett annat sidoprojekt inom en annan genre och försöker klämma in att skriva en novell emellanåt. Nyligen fick jag veta att en steampunk romance-novell jag skrev före sommaren ska publiceras i en antologi hos Everlasting Publisher nästa år. Det var mitt första försök att skriva steampunk, så det känns jätteroligt! Särskilt som jag hade så kul när jag skrev den. För det är ju därför jag gör det här. För att det är så roligt.

Högläsning, månens son, Nyheter

Läste ur mitt manus Månens son på Signalfabriken

Anna Granberg läser ur sitt manus på Signalfabriken.
Anna Granberg läser ur sitt manus på Signalfabriken.

I kväll läste jag högt ur mitt romanprojekt Månens son igen. Denna gång på Signalfabriken, Sundbybergs bibliotek. Min femte uppläsning inför publik! Det var deltagare från Skrivarlinjen och Projektåret vid Kulturparaplyet på Sundbybergs folkhögskola som läste sina texter.

Högläsning, månens son, Nyheter

Läste ur mitt manus Månens son på Stockholms Litteraturmässa på Kulturhuset Stadsteatern

Anna Granberg läser ur sitt manus på Kulturhuset.
Anna Granberg läser ur sitt manus på Kulturhuset.

I dag läste jag ett avsnitt ur mitt manus Månens son på Stockholms Litteraturmässa på Lavascenen på Kulturhuset Stadsteatern. Min fjärde uppläsning inför publik! Roligt och väldigt nervöst! Men stoltheten efteråt gör att det är värt det. Det var deltagare från Skrivarlinjen och Projektåret vid Kulturparaplyet på Sundbybergs folkhögskola som hade uppläsningen.

Bild från min uppläsning finns på Kulturparaplyets sida på Facebook
Fler bilder från uppläsningen på Kulturparaplyets sida på Facebook