Gästblogg: Lupina Ojala om att dansa fram en historia

Det är dags för en ny gästbloggare! I dag berättar författaren Lupina Ojala om hur hon samlar intryck och erfarenheter som hon använder i sitt skrivande. Lupina är aktuell med den rykande färska fantasyromanen Shessandras hjärta, som i dagarna släpps hos Catoblepas förlag. Hon har tidigare gett ut böckerna Tårpilens år och Toner av guld och är dessutom en flitig novellförfattare.

Om att prova något nytt …

Lupina Ojalas nya bok Shessandras hjärta

Det finns otroligt många olika sätt att ta sig an ett skrivprojekt och det gäller att hitta något som funkar för en själv. Det som är toppen för en person är en usel taktik för en annan. Personligen gillar jag att göra olika typer av handgripliga och praktiska förundersökningar. Det kan vara alltifrån att besöka historiska platser för att fånga in en viss stämning till att träna någon kampsport.

När tillfälle ges att testa något som eventuellt kan komma till användning tar jag chansen. En gång fick jag skjuta med musköt och upptäckte att svartkrut ryker rejält. Dessutom fick jag lära mig att pipan på musköter är slätborrade till skillnad från moderna gevärspipor som är räfflade. Det medför att precisionen inte är något vidare och i kombination med den dimma som svartkrutet orsakar verkar det varit ett mirakel om någon lyckades pricka rätt överhuvudtaget under en strid. Den typen av information samlar jag på hela tiden och lagrar i mitt arkiv i huvudet. Innan användning kontrollerar jag att jag faktiskt minns rätt. Det är säkrast så.

När jag fick idén till min senaste bok, Shessandras hjärta, behövde jag lära mig så mycket som möjligt om livet som dansare. Jag hade ingen färdig plot utan bara vaga tankar om en ung kvinna som inte vill något annat än att dansa, men som av olika anledningar är förhindrad att leva ut sin dröm. Jag kontaktade en dansskola och började ta lektioner i dansstilar med rötter i Mellanöstern och Centralasien. Det är det bästa jag gjort! Det var läskigt, roligt, svårt och utmanande, men framförallt var det inspirerande. Jag hade inte kunnat skriva boken om Shessandra utan tiden på dansskolan.

I mitt författarskap strävar jag hela tiden efter att utvecklas och förändras och jag behöver stimulans utifrån för att göra det. För mig fungerar det inte att enbart fokusera på själva skrivandet, utan jag måste göra nya saker som jag egentligen inte vågar. Ibland har jag långa perioder när jag inte skriver alls, utan bara samlar på intryck. För varje skrivprojekt ägnar jag mer tid åt förarbete och funderande än åt själva skrivandet. Jag har lärt mig att det fungerar bäst för mig att i princip ha boken eller novellen färdig i tanken innan jag skriver ned den. För flera av mina författarvänner är det tvärtom – berättelsen kommer under själva skrivprocessen. Hmm, jag ska nog testa den varianten med nästa manus. Prova något nytt är ju faktiskt mitt författarmotto.

Lupina Ojala

Fakta: Lupina Ojala

Biografi: För sitt berättande har Lupina Ojala valt fantasy som genre eftersom den ger författaren möjligheten att ta upp mänskliga dilemman på ett nytt sätt. I en egenskapad värld kan känslor av utanförskap, rädsla för det okända och maktmissbruk utforskas på nytt. Samtidigt vill hon erbjuda en stunds verklighetsflykt till en värld fylld av drömmar och magi.

Lupina är aktuell med sin tredje roman som har titeln Shessandras hjärta. Hennes två tidigare böcker heter Tårpilens år och Toner av guld. Hon medverkar även i ett flertal novellantologier från olika förlag.

Bibliografi: