Blog Feed

Nyheter, solens dotter

Solens dotter har skickats till tryck!

Hurra! Min bok har skickats till tryck! 🙌 I helgen la förlaget sista handen vid omslaget och skickade Solens dotter till tryck.

”Hela 472 sidor förtrollande fantasy romance som redan tagit förhandsläsarna med storm”, skriver förlaget på instagram.

Sidor fyllda med kärlek, spänning och magi. Halvgudar, mord, intriger, lejon, svärdsstrider och en och annan gnista utlovas också … 💥

Nyheter, solens dotter, Vägen till romandebuten

Boksläppet närmar sig – arbetet med att göra boken klar för tryck pågår för fullt

Solens dotter släpps den 27 februari!

Boksläppet av Solens dotter närmar sig. Den 27 februari smäller det!

I det här blogginlägget tänkte jag sammanfatta vad som hänt sedan jag senast rapporterade om arbetet med boken.

Jag har gått igenom manuset en gång till utifrån min förläggare och redaktör Caroline Hurtigs kommentarer. Efter det korrekturläste jag manuset en gång till, la in mina korr och skickade åter manuset till min förläggare.

Hon gjorde sättningen, dvs layoutade inlagan – själva sidorna i boken. När det var klart fick jag tillbaka inlagan för en sista granskning innan boken skickas till tryck. Korrekturläsaren tillika fantasyförfattaren Astrid Ahlberg fick den samtidigt för att göra en sista korrekturläsning. Hon skickade sina – lyckligtvis mycket få – kommentarer till mig häromveckan tillsammans med väldigt fina ord om manuset, som jag blev väldigt glad över: ”Och din bok – den är så himla härlig, både handlingen och spänningen mellan Damiana och Sandreon, den är bara … wow … // Njuter fast det är tredje varvet, det är så himla bra!!!” Så här skrev Astrid om Solens dotter på sin Instagram: ”Vilken bok!! Fantasy med glödande het romantik och en mycket spännande handling. Till det mycket målande och skickligt beskrivna miljöer … Det kan inte bli mycket bättre, tycker jag!” Att som debuterande författare få så fina ord från en mycket mer erfaren författare betyder väldigt mycket för mig. Det värmer verkligen mitt debutförfattarhjärta!

Jag har snart deadline för att skicka mina sista korr till förlaget. Därefter lägger förläggaren in korren. Och sedan går boken till tryck!

Provtryck och bokboxplanering

I höstas var jag hos en professionell fotograf och tog författarfoton och pressbilder, och mitt debutantporträtt har publicerats i Svensk bokhandels katalog Vårens böcker 2021. Förlaget har gjort några justeringar av omslaget och det har skickats till provtryck för att kolla att färger osv stämmer. Förlaget har också planerat en bokbox, som kommer gå att beställa lagom till boksläppet. Jag har fått vara med och tycka till om innehållet och det kommer att bli så fint! Det är så mysigt med bokboxar, tycker jag, och det känns väldigt roligt att min bok ska finnas i en sådan! Det finns inte så många svenska bokboxar, så det är en liten exklusiv skara ”bokboxförfattare” jag kommer ingå i. 😉

Förhandsläsare och de första recensionerna

Förlaget har också skickat boken till några utvalda förhandsläsare. Gissa om jag blev nervös när min förläggare mejlade vid nyår för att berätta det! Men när de första uppmuntrande tillropen från ett par förhandsläsare dök upp på Instagram, la sig den värsta nervositeten. Bl.a. sa författaren Alice Ekström så här i sina Instagram stories: ”Den är så välskriven att jag blir tårögd” Gissa om det gjorde mig tårögd?? Och nu har de första glädjande recensionerna från förhandsläsare också kommit min förläggare tillhanda och de var så fina att det bubblar i kroppen av glädje! Förhandsläsarna kommer att publicera sina recensioner i sina kanaler i samband med boksläppet, så det blir spännande!

Jag är också väldigt glad över att Solens dotter är med på listan över böcker som bokbloggarna Wilma Sjökvist och Idas Recensioner ser fram emot 2021! Tack så mycket! Jag hoppas så att boken ska leva upp till förväntningarna.

Jag har också varit i kontakt med några om att gästblogga och om ett par andra spännande, digitala författargig som är hemliga än så länge… 😉 Men ni lär få höra om dem här snart, så stay tuned!

Se också mitt förra inlägg om hur processen sett ut från att manuset blev antaget.

Nyheter, solens dotter

Vi har ett releasedatum! 27 februari ser Solens dotter dagens ljus

Snart smäller det … Gör dig redo att möta Solens dotter! Den 27 februari släpps min debutroman. Spänning, magi och kärlek utlovas.

Du kan redan nu förboka ditt signerade ex genom att skicka mig ett meddelande på sidan Kontakt. Glöm inte att ange din adress.

Högläsning, I media, Nyheter, solens dotter

En julhälsning från Damianas och Sandreons värld – hör mig läsa några vintriga rader ur Solens dotter

Den 16 december var det min tur att öppna luckan i Seraf förlags adventskalender på Instagram. Sätt på ljudet för att få en julhälsning från Damianas och Sandreons värld och höra mig läsa några vintriga rader ur min kommande roman Solens dotter! Högläsningen finns också sparad i Höjdpunkter på mitt eget Instagram-konto. Trevlig lyssning och god fortsättning!

Gästblogg

Gästblogg: Petronella Simonsbacka om att debutera – och debutera igen

Det är dags för årets sista gästbloggare! Petronella Simonsbacka är aktuell med flera titlar inom flera olika genrer. Jag fick upp ögonen för Petronellas böcker genom Facebookgruppen Författare på Facebook och har läst hennes intressanta självbiografiska bok Livshungrig samt hennes true crime Hon talade yiddish. Jag följer också hennes fina skrivarblogg. Petronella skriver här om att röra sig mellan och debutera i olika genrer och om att hitta sin nisch.


Debut efter debut efter debut

Omslagen till en del av Petronella Simonsbackas böcker

Det är härligt att debutera som författare och det är ju ett efterlängtat nöje, när man under många, många år skrivit skönlitterärt, men ännu inte blivit antagen av ett förlag och ännu mindre utgiven. Så är det för de flesta. Det är inte helt enkelt att skriva en bok och det är mycket svårt att ta sig igenom nålsögat hos ett förlag. Men när man väl lyckats nå debuten upptäcker man att man faktiskt kan debutera igen, gång på gång på gång. För det är så mycket som sker för allra första gången. Detta är ett nöje i sig, måste jag säga, att lära nytt och prova nytt.

Jag debuterade 2018 med en kortroman i ljudboksformat inom genren feelgood-romance. Året efter publicerades min första och hittills enda självbiografiska bok. I år har jag debuterat i papper, som fackboksförfattare, som ungdomsboksförfattare, i genrerna fantasy och true crime samt har för första gången varit medförfattare till en bok. Det är ju jättemånga debuter, fler debuter än böcker till och med! Nästa år deckardebuterar jag och jag tror inte att mina debuter tar slut ens 2021. Det finns så mycket nytt av prova på. 

Denna lust att bryta ny mark kan man se både positivt och negativt på. På den positiva sidan är jag bred och gillar att vara det. På den negativa sidan så är bredden förmodligen ett tecken och ett symtom på att jag ännu inte har slagit igenom som författare. När någon verkligen har hittat sin nisch och sin läsekrets så brukar personen repetera det framgångsrika konceptet i princip under resten av livet. Om jag slog igenom exempelvis som feelgoodförfattare så skulle det finnas en stark efterfrågan på sådana berättelser och jag skulle med all säkerhet inrikta mig på att skriva feelgood och ägna större delen av min tid åt att göra det, men som det är nu har jag på gott och ont ingen press på mig. Jag kan precis skriva vad jag vill. Dock finns det lättare och svårare genrer, om man vill bli publicerad.

Petronella Simonsbackas zombieroman Röda ögon i natten, som hon tycker är den bästa bok hon skrivit.

Min zombieroman har varit den som varit absolut svårast att placera. Jag tycker att ”Röda ögon i natten” är den bästa bok jag skrivit, men det spelar ingen roll, för det är också den som har minst kommersiell potential av allt i skönlitterär väg som jag någonsin har varit inblandad i, sedan jag skrev dikter på gymnasiet. Hemskt dåliga dikter dessutom. 

Om man ägnar väldigt mycket tid åt att skriva, som jag gör, så drömmer man ju om att kunna leva på författarskapet, förr eller senare. Jag har lite hopp vad gäller min kommande deckare, men jag tror att mina science fiction-berättelser förmodligen kommer att dö i min skrivbordslåda. Mina döda berättelser blir varken sämre eller bättre av att aldrig bli lästa. De existerar bara inte. En författare definieras inte enbart av att vara en person som skriver, utan också av att vara en person som blir läst. Jag vill verkligen att mina böcker ska bli lästa. Den längtan är vida större än min lust efter att få bra respons, beröm eller goda recensioner. När folk har läst någon av mina böcker så kommer de att tycka vad de tycker, oavsett om det är smickrande eller inte för mig och det spelar ingen större roll, men att inte bli läst är som att dö utan att bli kysst, som att aldrig få äta pasta med köttfärssås, som att inte lära sig läsa, som att inte få finnas, som att aldrig någonsin skratta. Att bli läst är verkligen en grundläggande del av att vara författare. En del som jag inte kan kontrollera.

Det enda jag kan göra är att bli bättre och bättre på att berätta historier, på att underhålla, och hoppas på att också jag en dag hittar min nisch. Till dess kommer jag att prova på allt som jag kan och vill. Hej vilt! Det lovar jag!

Petronella Simonsbacka


Fakta: Petronella Simonsbacka

Petronella Simonsbacka
Foto: Chatrin Carlsson

Biografi: Petronella Simonsbacka är en journalist och författare med förkärlek för kortromaner. Hon är mest känd för Hon talade yiddish, som handlar om Elisabeth Stride från Hisingen som mördades av Jack Uppskäraren i London 1888. Hon bloggar om sitt skrivande på:

https://petronellasforfattarliv.wordpress.com/

Bibliografi, skönlitteratur:

  • Nytt liv sökes (Saga Egmont Förlag, 2018)
  • Livshungrig (Saga Egmont Förlag, 2019)
  • Evighetstalet (Saga Egmont Förlag, 2020)
  • Hon talade yiddish (Saga Egmont Förlag, 2020)
  • Röda ögon i natten (Joelsgården Förlag, 2020)

Bibliografi, facklitteratur:

  • Programmering för humanister (Kulturopportunisten, 2020)
  • Från skrivtorka till flow, skriven tillsammans med författaren Christina Gustavson (Joelsgården Förlag, 2020)

Sociala medier:

Instagram: @petronellasimonsbacka
Facebook: https://www.facebook.com/simonsbacka/
Hemsida: https://petronellasforfattarliv.wordpress.com/


Tidigare gästbloggare:

Författarpresentationer, I media, Min skrivresa, solens dotter, Vägen till romandebuten

Mitt debutantporträtt i katalogen Vårens böcker 2021

Svensk Bokhandels katalog Vårens Böcker 2021 har kommit och på sida 30 finns mitt debutantporträtt! En annons för min debutroman Solens dotter finns också på sida 212. Jag har drömt om det här i flera år och nu är jag där – bland debutanterna. Det kändes lite som julafton att öppna kuvertet med katalogen och bläddra fram mitt porträtt. 😄📚

Mitt debutantporträtt finns också på Svensk Bokhandels webbplats (inloggning krävs för att läsa texten).

Här kan du beställa ett eget exemplar av den tryckta katalogen.

Gästblogg

Gästblogg: Sabine Mickelsson om att hitta sitt tema

I dag välkomnar jag ännu en spännande gästbloggare! Sabine Mickelsson är aktuell med sex noveller i fem antologier. Hon skriver också veckotidningsnoveller och handleder skrivarkurser, både IRL och online. Just nu jobbar Sabine på flera längre skrivprojekt, för såväl barn som unga vuxna. Hon brinner för ämnen som ensamhet, psykisk ohälsa och att hitta sina inre styrkor. Det där med teman kan du läsa mer om i dagens gästbloggsinlägg.


Teman som berör

De hittills utkomna novellantologier Sabine Mickelsson medverkar i

Jag har haft turen att få flera berättelser publicerade i år. Det har samtidigt gjort att jag fått en bättre överblick av vilka teman som intresserar mig (just nu). Jag märker att jag återkommer till vissa ämnen. Ensamhet. Död. Att finna sina egna styrkor.

Varför är jag så fixerad vid just de här ämnena? Tja, dels tror jag att det är allmänmänskliga teman som berör oss alla på något plan. Ensamhet och död är något skrämmande. Och att möta sina rädslor kan väl i viss mån likställas med att hitta sina inre styrkor. Överlevnadsinstinkten kickar in och lockar fram en slags urkraft. Jag klarar detta! De ska allt få se! Och så vidare.

Ensamheten är något som följt mig genom livet. Ofta självvald (jag trivdes i min egen fantasi). Ibland påtvingad (ensambarn, en udda fågel i skolan). Misstolka mig inte. Jag har en underbar familj, goda vänner, en stöttande partner. Men ensamheten fanns där under uppväxten. Och det är viktigt att skilja på självvald och ofrivillig ensamhet. Man kan vara ensam i ett förhållande, på samma vis som man kan känna tillhörighet (exempelvis till naturen) i sin självvalda ensamhet. Det här är något jag ofta funderar på och, rätta mig om jag har fel, jag tror att många andra gör det också.

Döden då? Tja, den blir alltmer närvarande. Närstående som går bort eller drabbas av akuta sjukdomar. Jag grubblar inte särskilt mycket över allt detta i vardagen. Kanske för att man liksom inte hinner när man är mitt i det. Men människor lämnar avtryck, och du hittar spår av dem i mina texter. Förvrängda spår, javisst, men de finns där. Ibland är det min oro, mina rädslor, min saknad som rinner ut med orden. Ibland är det fragment av goda minnen (du hittar delar av farmors hus i nästan alla mina berättelser).

Jag märker att det är de här texterna, där jag lyfter teman som jag själv blir berörd av, som läsare ger återkoppling på. Något av mina spretiga känslor och tankar har färgat av sig, blandats med trycksvärtan, fastnat hos läsaren. Och det värmer. Det är härligt att få dela just den upplevelsen med andra, även om alla tolkar texten på sitt sätt.

Så när du skriver på ditt nästa projekt, stanna upp en stund. Fundera. Vad handlar den här texten om egentligen? Finns här något underliggande tema? Vad är det som ropar högst? Som skaver? De här frågorna kan du också ställa dig i själva idéstadiet, om du vill ge berättelsen ytterligare djup. Skriv det som berör dig, det som du vill läsa.

Lycka till!

Sabine Mickelsson


Fakta: Sabine Mickelsson

Sabine Mickelsson

Biografi: Jag är nog en rätt spretig konstnärssjäl. Skrivandet är viktigt, men jag frilansar också som grafisk designer och undervisar olika swingdanser. Ibland blir det många bollar i luften. Då dras jag till havet och skogen. Helst i sällskap med mina två terriergossar, världens sötaste hundar (så tycker visst alla hundägare).

När jag inte skriver, målar, dansar eller hänger med hundarna, då jobbar jag med världens roligaste jobb. Hälsofrämjande efterskolanverksamhet för barn och unga. Det allra bästa med jobbet, förutom alla härliga möten, är att jag får möjlighet att dra skrivarkurser på arbetstid. Det är jag otroligt tacksam för.

Bibliografi:

Noveller:

Sociala medier:

Instagram: @authorsabinem
Facebook: https://www.facebook.com/authorsabinem
Hemsida: https://www.sabinemickelsson.com/


Tidigare gästbloggare

Okategoriserade

Deltar med ”virtuell monter” på Bollnäs bokmässa

Klart man vill delta i Bollnäs bokmässa när man skrivit en modern Hälsingesaga!

Bollnäs bokmässa fick som så mycket annat ställas in på grund av pandemin. I stället skapade arrangörerna en digital bokmässa – i form av en Facebookgrupp. Vilken smart lösning i all sin enkelhet! Författare, förlag, bokhandlare och illustratörer får skapa ett inlägg – en monter – i gruppen. Eftersom jag är ”halvhälsing” och medverkar i novellantologin Hälsingesagor tyckte jag att det var ett roligt evenemang att delta i, så i dag skapade jag en liten monter till Bollnäs bokmässa.

För att besöka Bollnäs bokmässa behöver du bara gå med i gruppen. Där kan du interagera med utställarna genom att kommentera deras inlägg.

Här kan du besöka min monter!

Läs mer i Boktugg: Bollnäs Bokmässa genomförs digitalt – som en Facebookgrupp

Gästblogg

Gästblogg: Lupina Ojala om att dansa fram en historia

Det är dags för en ny gästbloggare! I dag berättar författaren Lupina Ojala om hur hon samlar intryck och erfarenheter som hon använder i sitt skrivande. Lupina är aktuell med den rykande färska fantasyromanen Shessandras hjärta, som i dagarna släpps hos Catoblepas förlag. Hon har tidigare gett ut böckerna Tårpilens år och Toner av guld och är dessutom en flitig novellförfattare.


Om att prova något nytt …

Lupina Ojalas nya bok Shessandras hjärta

Det finns otroligt många olika sätt att ta sig an ett skrivprojekt och det gäller att hitta något som funkar för en själv. Det som är toppen för en person är en usel taktik för en annan. Personligen gillar jag att göra olika typer av handgripliga och praktiska förundersökningar. Det kan vara alltifrån att besöka historiska platser för att fånga in en viss stämning till att träna någon kampsport. 

När tillfälle ges att testa något som eventuellt kan komma till användning tar jag chansen. En gång fick jag skjuta med musköt och upptäckte att svartkrut ryker rejält. Dessutom fick jag lära mig att pipan på musköter är slätborrade till skillnad från moderna gevärspipor som är räfflade. Det medför att precisionen inte är något vidare och i kombination med den dimma som svartkrutet orsakar verkar det varit ett mirakel om någon lyckades pricka rätt överhuvudtaget under en strid. Den typen av information samlar jag på hela tiden och lagrar i mitt arkiv i huvudet. Innan användning kontrollerar jag att jag faktiskt minns rätt. Det är säkrast så.

När jag fick idén till min senaste bok, Shessandras hjärta, behövde jag lära mig så mycket som möjligt om livet som dansare. Jag hade ingen färdig plot utan bara vaga tankar om en ung kvinna som inte vill något annat än att dansa, men som av olika anledningar är förhindrad att leva ut sin dröm. Jag kontaktade en dansskola och började ta lektioner i dansstilar med rötter i Mellanöstern och Centralasien. Det är det bästa jag gjort! Det var läskigt, roligt, svårt och utmanande, men framförallt var det inspirerande. Jag hade inte kunnat skriva boken om Shessandra utan tiden på dansskolan.

Toner av guld av Lupina Ojala
Tårpilens år av Lupina Ojala

I mitt författarskap strävar jag hela tiden efter att utvecklas och förändras och jag behöver stimulans utifrån för att göra det. För mig fungerar det inte att enbart fokusera på själva skrivandet, utan jag måste göra nya saker som jag egentligen inte vågar. Ibland har jag långa perioder när jag inte skriver alls, utan bara samlar på intryck. För varje skrivprojekt ägnar jag mer tid åt förarbete och funderande än åt själva skrivandet. Jag har lärt mig att det fungerar bäst för mig att i princip ha boken eller novellen färdig i tanken innan jag skriver ned den. För flera av mina författarvänner är det tvärtom – berättelsen kommer under själva skrivprocessen. Hmm, jag ska nog testa den varianten med nästa manus. Prova något nytt är ju faktiskt mitt författarmotto.

Lupina Ojala


Fakta: Lupina Ojala

Lupina Ojala

Biografi: För sitt berättande har Lupina Ojala valt fantasy som genre eftersom den ger författaren möjligheten att ta upp mänskliga dilemman på ett nytt sätt. I en egenskapad värld kan känslor av utanförskap, rädsla för det okända och maktmissbruk utforskas på nytt. Samtidigt vill hon erbjuda en stunds verklighetsflykt till en värld fylld av drömmar och magi.

Lupina är aktuell med sin tredje roman som har titeln Shessandras hjärta. Hennes två tidigare böcker heter Tårpilens år och Toner av guld. Hon medverkar även i ett flertal novellantologier från olika förlag.

Bibliografi:

Sociala medier:
Hemsida: lupinaojala.se
Instagram: @cinna.lupina.ojala
Facebook: facebook.com/LupinaOjala


Tidigare gästbloggare

Insnöad, Nyheter, Skrivtips

Insnöad skickad till första kapitel-analys hos lektör

Filar på min julromance med kaffet i en tomteröd mugg förstås.

I går filade jag lite på första kapitlet i min julromance Insnöad, eftersom den diplomerade lektören och författarcoachen Mikaela Skantz så generöst erbjudit mig en första kapitel-analys. Jättespännande! Jag skickade texten till henne efter lunch och återgick sedan till att redigera Månens son, den fristående uppföljaren till Solens dotter och andra boken i serien Gudablod. Två väldigt olika manus men båda med vinter, snö – och en massa kärlek förstås! ❤️ Sa jag att jag längtar till jul?

Nu ser jag med spänning fram emot att höra vad lektören tycker om första kapitlet. Det är ju redan på de första sidorna som man måste fånga läsaren (och förlagen!) så de är mycket viktiga och väl värda att lägga extra mycket krut på. Man har bara en chans att göra ett första intryck, som man säger.

Mitt tips till dig som skriver på ditt första manus är att gå tillbaka och redigera början extra många gånger, just för att den är extra viktig. Men även för att ditt språk och sätt att skriva kan ha förändrats under arbetets gång och för att historien kan ha tagit nya vägar, som gör att det finns saker som behöver justeras i början. Förmodligen (förhoppningsvis!) har du utvecklats som skribent under arbetet med ditt manus och du vill ju att början ska vara lika bra som slutet, och att manuset ska ha samma språk eller ton – röst – rakt igenom.