Författarintervjuer, Nyheter

Författarintervju: Annah Nozlin

Annah Nozlin, fantasyförfattare.
Foto: David Asplund

Intervju med Annah Nozlin (@annahnozlin), författare och förläggare på det egna förlaget Annah Nozlin AB.


Du har släppt två böcker inom några månader. Det måste ha varit en del jobb. Hur orkar och hinner man?

– Antar att du menar Den enda staden som följdes av nyutgåvan av Ekens dotter.

Det blir intensivt, men båda manusen hade varit klara ett tag, så det var ingen kamp mot klockan. Både författar- och förläggarrollen har jag som bisyssla till mitt lönearbete, vilket gör att jag använder devisen ”det blir klart när det blir bra”.

Du har sagt i ett Instagram-inlägg att det finns fler likheter än man kan tro mellan ingenjörsjobbet och skrivandet – spännande! Vilka då? Har du nytta av det ena när du gör det andra?

– Hahaha, jo, jag jobbar med att göra ritningar till väg- och markbyggnationer. Precis som med en berättelse så har en väg en början och ett slut, och så händer det en massa saker längs sträckan.

Även om man tror att man vet vad man ska göra i början av ett nytt projekt så dyker det alltid upp okända faktorer som gör tillvaron mer utmanande. Allt arbete bedrivs också i projektform med (oftast) tydlig start och mål. Nyttan tror jag är ett sätt att tänka och ett tydligt fokus. Då arbetsveckan är uppdelad mellan teknikkonsult-jobb och förläggar-/författar-arbete, så har jag alltid känslan av att tiden är begränsad och det är lätt att behålla fokus. 

Du har blivit publicerad både via traditionellt förlag och gett ut böcker på eget förlag. Vad finns det för likheter och skillnader, fördelar och nackdelar med de olika utgivningssätten?

– Nu har jag ingen erfarenhet av de stora förlagen, så det blir att jämföra mindre förlag med att ge ut på eget förlag.

Fördelen med att ge ut på eget förlag är att man själv sätter tidplanen och har full koll över alla moment. Efter tio år i branschen så har jag samlat på mig erfarenhet.

Fördelen med att få böcker utgivet på annat förlag är att det händer saker utan att man behöver ha fingrarna i alla syltburkar och att man utvidgar sina kontaktytor.

Ger man ut på eget förlag så tar man alla utgifter, men får också alla inkomster. Om ett annat förlag ger ut boken tar de en del kostnader, men författaren får också en mindre del av vinsten.

Sedan finns det en uppsjö av olika kostnadsfördelningsmodeller.

Jag vill jämföra att skriva och ge ut en bok med att bygga ett hus. Det finns alla varianter från att göra precis allt själv, till att man gör en del själv och köper in tjänster som t.ex. vatten, avlopp och el. Ytterligheten är kanske att man köper ett helt nyckelfärdigt hus som till och med är inrett av inredningsarkitekter. Jodå, man kan betala både spökskrivare och förlag. Som i alla branscher gäller det att se upp för dem som lovar guld och gröna skogar, men inte lever upp till vad de lovar.

Den färdiga produkten vill jag också göra liknelsen med hus. Vissa skulle aldrig sätta sin fot i något annat än arkitektritade praktverk, medan andra återvänder gång på gång till den mysiga kojan i skogen. Några vill ha spänningen av hemsökta slott, medan ytterligare andra vill ha stabilt och hemtrevligt med gardiner i fönstren.

Du skriver bland annat medeltida fantasy. När man gör research till medeltida fantasy, var hittar man källor och hur historiskt korrekt behöver man vara?

– Det finns många undergenrer till fantasy och det här är en fråga man verkligen kan nörda ner sig i. Jag ska försöka vara kortfattad. När man skriver fantasy behöver man vara konsekvent med sitt eget regelsystem. Säger man att det är medeltida fantasy så är det bra om man har någorlunda koll på vad som existerade under den tidsperioden. Jag brukar säga att jag skapat en fiktiv medeltid. Det innebär att jag har lite friare ramar än om jag t.ex. hävdar en historiskt korrekt medeltid med magiska inslag. T.ex. har jag kunnat ge kvinnliga karaktärer större rörelsefrihet än vad de hade haft i en historiskt korrekt medeltid.

Det är nödvändigt att läsa genrelitteratur, men också som research till min fiktiva medeltid läser jag böcker av författare som skriver historiskt korrekta medeltidsskildringar. Detaljer kan man googla och så frågar jag vänner med specialintressen som t.ex. hästar eller bågskytte. Under min uppväxt släpade min mamma runt mig på alla historiska sevärdheter som vi kom i närheten av om det så var guidade turer på slott eller rakt ut i skogen för att titta på en sten från förhistorisk tid, så på sätt och vis har jag blivit marinerad i historiska platser vare sig jag ville det eller inte. Vad jag minns så tyckte jag ofta att det var spännande. 

Just nu håller jag på och skriver på ett historiskt manus med inslag av folktro och religion och då gäller det att lägga större vikt vid att det är rätt saker och händelser för rätt tidsperiod. Researchen nu har jag bl.a. ägnat åt att titta på historiska dokumentärer.

Du skriver på en uppföljare till Återfunnen. Hur är det att skriva en uppföljare?

– Det är alltid nervöst, speciellt när första boken blev så väl emottagen. Egentligen var det tänkt från början att Återfunnen skulle bli en bok, men sedan var det läsare som hörde av sig att de ville veta mer om vad som hände karaktärerna sedan, efter slutet i boken. När jag tänkte över berättelsen insåg jag att det fanns ett till slut som var mer definitivt längre fram. Det manuset är just nu ute hos testläsare och det ska bli mycket spännande att höra vad de tycker om fortsättningen.

Är det något särskilt du vill förmedla genom dina böcker/noveller?

– Oftast dyker det upp en historia som kretsar kring en karaktär som känns angelägen att berätta. Jag vill ta med mina läsare på äventyr, vill att de ska få ta del av andra världar. Det jag märker själv är att kärlek ofta är en stor drivkraft för mina karaktärer på olika sätt. Även frågor som skydd av natur och ändliga resurser, samt makt över desamma smyger sig in. Till exempel är det en missriktad kärlekshistoria som leder till att skogen skövlas i vad som är upprinnelsen till Ekens dotter. I Miras saga finns också en frågeställning om kärlek och praktiska behov kan samexistera, för i ett land bestående av öken så kan en kvinna med vattenmagi göra stor skillnad. Civilisationen i Den enda staden går under när ändliga resurser överutnyttjas, alla vet om det men ingen vill eller kan sluta först. Som en läsare skrev i en recension på Instagram: ”Den som vill kan också hitta många paralleller till vår egen värld och egen tid – paralleller som rör slöseri med ändliga resurser, makthunger och traditionella idéer vars makt kväver de som lever under dem.”

Tack för att jag har fått vara med på intervjun. Jag finns på både Facebook och Instagram och det går bra att läsa mer om framför allt böckerna på hemsidan www.nozlin.se.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s