Insnöad bjuder på mysig julläsning. Foto: Seraf förlag
I dag släpps den tryckta utgåvan av min tredje bok Insnöad!
Så här skrev förlaget om boken i sina sociala medier i dag: ”En värmande romantisk feelgood som utspelar sig i Härjedalen. Gnistrande snölandskap och het romantik utlovas.”
Treboksförfattare. Helt galet ju. 🤯🤩 Tänk om lilla Anna vetat det. Hon som så gärna ville peta på Verner von Heidenstams magiska vandringsstav på Övralid som sades göra den som vidrörde den till författare. 🧙🏻♂️ Men som inte vågade för att hon var rädd att någon skulle skratta åt att ett barn drömde om att bli författare och trodde lilla hon kunde bli det. I stället var det en vuxen man i guidegruppen som fick röra den. Som jag grämde mig i åratal efteråt, rädd att min dröm aldrig skulle gå i uppfyllelse. Men skrattar först som skrattar sist. Jag gjorde det ändå. Helt utan magiska vandringsstavar. 📚💪 Skratta aldrig åt någons drömmar hörni och våga sikta mot stjärnorna! 💭 ✨🌟✨
Dagen till ära har Insnöad klättrat upp på andra plats på Storytels Romance-topplista! Jag kan knappt tro att det är sant! Den har också klättrat upp till plats 12 på Jul-topplistan och 17 under Feelgood.
Nu ska jag gråta en liten glädjetår, dricka kaffe och ta hand om sjukt barn. Tack!
Vill du köpa Insnöad?
Insnöad finns att köpa i nätbokhandeln som t.ex. Bokus och Adlibris samt på Bokligheter.se. För dig som hellre lyssnar finns boken redan ute som ljudbok och e-bok i närmsta ljudboksapp! Du kan också kontakta mig om du vill beställa ett signerat ex med en personlig hälsning som julklapp till dig själv eller någon feelgood-älskare du känner.
Hög tid att ge plats åt en ny spännande gästbloggare! Anna Jansdotter debuterade nyligen med den romantiska och normbrytande fantasyn Stjärnbärarens önskan, som är den första delen i Stjärnskådartrilogin. Här berättar hon inspirerande om sin väg till romandebuten.
Till slut gick det
Stjärnbärarens önskan av Anna Jansdotter (Saga Egmont, 2021)
”Du kanske ska skriva något annat, något nytt?”
Det fanns inget som rörde upp känslorna mer än den meningen. Skriv något nytt. Det var en svindlande, ack så provocerande, tanke. Jag var duktig på att skriva, fick ofta höra det, men var det någon idé ens att testa på en annan genre? Jag kunde ju inte låta bli att glänta på portarna till en annan värld. Att mina fagra män med magiska krafter alltid ploppade upp oavsett vad jag skrev. Envisheten formligen bubblade i mig när jag klickade upp ett nytt Worddokument och började skriva på ytterligare ett fantasymanus, nämligen min debut.
Jag hade en snårig väg framför mig. Utan kapital och kontakter kunde jag bara hoppas på att rätt person skulle få upp ögonen för min romantiska och normbrytande fantasy. En dag. Love och Melinde fortsatte pocka på min uppmärksamhet. Det fanns en lucka att fylla i den svenska fantastiken. Jag kunde inte vara den enda som saknade en berättelse om två alvprinsar som längtade efter att få vara tillsammans och kampen mellan ont och gott.
När jag började skriva på boken hösten 2015 hade jag inte speciellt höga förväntningar. Efter otaliga standardrefuseringar på tidigare manus, orimliga krav på mig själv och en strävan efter att göra alla nöjda ville jag bara skriva för min egen skull och inte vända mig till förlagen förrän det kändes rätt. Jag läste på om skrivandets hantverk och lärde känna min egen författarröst på djupet. Såg pusselbitarna sakta men säkert falla på plats – där var ju Stjärnskådartrilogin! Och det kändes så ända in i själen bra. Men jag blev ändå nedslagen av det faktum att få förlag vågade satsa på svensk fantasy. Det fanns ingen efterfrågan. Läsarna föredrog fantasy på engelska. Men kunde det inte finnas läsare som inte hade något val med tanke på det skrala utbudet av just svensk fantasy? Det var något jag ville ändra på.
Anna Jansdotter. Foto: Marcus Liedholm
Och jag skrev. Stjärnbärarens önskans första utkast tog ett år. Därefter redigerades det i omgångar innan jag började känna suget efter att skicka in manuset till förlag 2018. Refuseringarna kom, men några av dem var positiva och personliga. Jag blev kallad författartalang och mitt manus en riktig bladvändare, men något fattades. Läsarna. Fortfarande var genren för smal och jag uppmuntrades återigen till att skriva nytt, men envis som jag var mailade jag en förläggare på ett mindre förlag som jag tidigare haft kontakt med och frågade om hon kunde tänka sig att läsa en omarbetad version av manuset, och det ville hon. Tyvärr blev det nej, men hon tyckte att jag skulle starta upp mitt författarkonto på Instagram. ”Skapa en hype och ge dig fan på att det ska gå”, var förläggarens ord. Och jag började successivt bygga upp mitt författarkonto under våren 2019 med anekdoter, refuseringar, glimtar ur mitt manus, kontakter med agenturer samt illustrationer på mina karaktärer. Sakta men säkert började målgruppen hitta mig och jag fann en gemenskap bland andra svenska fantasyförfattare och bookstagrammare som jag inte visse fanns. Och det var här jag hittade min agent. Tillsammans jobbade vi med Stjärnbärarens önskan tills manuset var slipat till perfektion, sedan gav vi oss ut på förlagsjakt.
2020. En mycket lång väntan inleddes. Refuseringarna trillade in. Fullt på utgivningslistan. Vågade inte ta sig an bokserier just nu. Passade inte in. Läser gärna fler manus av författaren i framtiden. Inga svar. Förlagslistan krympte allt mer. Till slut stod det mellan två stora förlag: Rabén & Sjögren och SAGA Egmont. Manuset hade klättrat högt i båda manushögar och jag var nära på att slå knut på mig själv. Vilket förlag skulle slutligen tacka ja till manuset? Det blev SAGA Egmont som tackade ja. Av Rabén fick jag ett lektörsutlåtande som jag använde till att finslipa manuset ytterligare. Och nu finns Stjärnbärarens önskan ute som e-bok. Så till er som också skriver fantasy och brinner för genren lika mycket som jag gör. Ge inte upp! Förr eller senare läser rätt person ert manus.
Anna Jansdotter
Fakta: Anna Jansdotter
Biografi: Anna Jansdotter är en mälardalsk tös som är bosatt i nordvästra Skåne med sambo och katterna Artemis och Luna. Hon debuterade nyligen med den romantiska och normbrytande fantasyn Stjärnbärarens önskan, som är den första delen i Stjärnskådartrilogin.
Den 28 mars gästbloggade jag på Debutantbloggen. Det var ju bra länge sedan (en evighet känns det som!), men jag insåg att jag glömt publicera mitt inlägg här på min egen blogg. Eftersom jag gärna vill ha mina texter sparade även i min egen kanal kommer nu inlägget i sin helhet här. Det handlar om att skriva fantasy – och mer specifikt om att skriva fantasy romance när man inte ens visste att den subgenren fanns!Håll till godo. Bättre sent än aldrig, som man säger!
Anna Granberg. Foto: Björn Mattisson-Richter
För en månad sedan romandebuterade jag med Solens dotter, som handlar om en kvinna med hemliga förmågor och en man med uppdrag att döda henne. Men mötet mellan dem blir inte som någon av dem förväntat sig … Det är en fantasy romance – en fantasybok och kärleksroman i ett – och utspelar sig i en värld där gudarnas barn har magiska krafter och lever bland människorna.
När jag skrev boken visste jag inte att det fanns något som hette fantasy romance. Fantasy som utspelar sig i en helt annan värld hade jag knappt läst. Däremot var jag en van läsare av övernaturliga kärlekshistorier. Men de jag läst utspelade sig i vår värld i vår tid och innehöll gärna en och annan varulv. Det jag skrev var något annat. En påhittad värld, en fiktiv svunnen tid. Och definitivt inga varulvar! Hur kunde jag få för mig att skriva en fantasy romance, när jag inte ens visste att det fanns?
Den frågan har jag ställt mig själv många gånger. Sanningen är att det var den idé som kom till mig och som jag kände att jag måste skriva. Allt började med att jag drömde om en kvinna och en man som slogs i en dal uppe bland bergen. Känslorna kokade under ytan. Drömmen var så spännande att jag var tvungen att skriva ner den. Jag behövde ta reda på hur det skulle sluta!
Det var först när råmanuset var färdigt som jag insåg att det finns ett namn för det jag skrev. Men även om jag aldrig hade läst något liknande så var det ju det här jag älskade. Fantastik och kärlek – på samma gång. En bättre blandning kan jag inte tänka mig. Det är det jag tycker är roligast att skriva, för inom fantastiken är det bara min fantasi som sätter gränserna för vad som kan hända. Dessutom får jag skapa en helt egen värld! Snacka om att få utnyttja sin kreativitet!
Kanske var det en styrka att jag inte var bekant med genren. Kanske gjorde det att jag inte var lika färgad av hur det ”brukar” vara och bidrog till att jag kunde skapa en annorlunda historia.
Så hur skriver man fantasy och skapar en egen värld? Tja, det kan jag inte svara på. Jag kan bara berätta hur jag gör. Jag har försökt vara strukturerad, göra karaktärskort och scenplanering, rita kartor och skriva ner fakta om världen. För är det inte så man ”ska” göra när man skriver fantasy? Men det funkar helt enkelt inte för mig. Jag ändrar mig om hur världen ser ut vartefter jag skriver, historien tar nya vägar och jag glömmer att titta i de där dokumenten. Så jag har kommit fram till att det inte är någon mening att jag försöker.
Jag skriver bara ner grundstoryn i ett kort synopsis på en eller två A4-sidor. Eftersom jag skriver en serie har jag också ritat en enkel tidslinje för att hålla reda på hur lång tid som går mellan de viktigaste händelserna i böckerna. Annars är jag en sådan som håller det mesta i huvudet. Det kanske verkar märkligt att hålla en hel påhittad värld med människor, olika länder med olika politiska system, språk och tro i huvudet? Men det funkar för mig. Behöver jag kolla upp något brukar jag oftast minnas någon formulering jag använt och kan söka efter den i dokumentet.
Jag har förlikat mig med att jag är en ganska ostrukturerad fantasyförfattare med huvudet fullt av fakta om en värld som inte finns. Jag gör på mitt eget sätt.
Det jag vill säga är att det finns inget rätt sätt att skriva en bok. Det finns många hantverksknep och hjälpmedel, men vilka du använder bestämmer du. Prova dig fram och gör sedan på det sätt som passar dig. Och vet du inte heller exakt vad för genre du egentligen skriver? Det spelar ju egentligen ingen roll, så länge du skriver något som du brinner för. Då faller nog resten på plats till slut.
Häromveckan gästbloggade jag hos författaren Maria Richardsson på Marias Författarblogg. Här kan du nu läsa mitt inlägg i sin helhet. Det handlar om att våga tro på att ens drömmar är möjliga att uppnå.
Anna Granberg. Foto: Björn Mattisson-Richter
Som så många andra drömde jag om att bli författare redan som barn. Men ändå hade jag hunnit fylla fyrtio innan jag romandebuterade. I februari släpptes äntligen min debutroman Solens dotter, en fantasy romance fylld med spänning, magi och kärlek.
Boken handlar om en kvinna med hemliga förmågor och en man med uppdrag att döda henne. Men mötet mellan dem blir inte som någon av dem förväntat sig. De har all anledning att hata varandra men ju mer de lär känna varandra, desto svårare blir det att förneka de känslor som börjar spira.
Nu när boken funnits ute i fem månader, kan jag lättat konstatera att den har tagits emot över förväntan av läsarna. Den har fått mycket fina recensioner av bokbloggare och i sociala medier, och första tryckningen har redan sålt slut! Nu ser jag fram emot våren då Solens dotter ska släppas som ljudbok. Uppföljaren är planerad att ges ut hösten 2022.
På mindre än två år har jag även fått sju noveller inom fantastik och romance publicerade i olika antologier. Detta efter att mina noveller valts ut bland vinnarna i olika novelltävlingar. Med en roman och sju noveller i bagaget kan jag numera kalla mig författare. Det är något jag aldrig skulle ha vågat tro för bara några år sedan, än mindre när jag som barn drömde om att bli författare.
Att bli författare kändes så avlägset då, ungefär lika ouppnåeligt som att bli popstjärna. De författare jag hört talas om var ju kända.
Därför bestämde jag mig tidigt för att bli journalist i stället. Då skulle jag i alla fall få skriva, för det var ju det jag älskade att göra. Jag pluggade till journalist, frilansade en kort period och jobbade sedan ett antal år inom kommunikation. Visst fick jag skriva en hel del i jobbet, men det var något som saknades. Barndomsdrömmen om att bli författare var inte glömd.
Det var först när jag fick idén till min debutroman Solens dotter som jag påbörjade ett större skrivprojekt. Idén kom till mig i en dröm för mer än ett decennium sedan. Drömmen var så spännande att jag var tvungen att skriva ner den och ta reda på hur det skulle sluta. Men det dröjde inte länge innan jag körde fast i manuset. Åren gick, men min historia ville inte lämna mig. Till sist stod jag där med en känsla av att jag måste skriva färdigt boken för att bli lycklig. Den ville ut! Så jag sökte tjänstledigt för att läsa en skrivkurs och få tid och ork att skriva. Det var underbart att få omge sig med andra skrivande människor och att få ägna så mycket tid till att skriva. En skrivkurs blev flera. Efter att ha brottats i åratal med det första manuset, med långa uppehåll på flera år då jag inte skrev något alls, gick den andra boken av bara farten och jag skrev råmanuset på sex månader.
Kanske grämer det mig ibland att jag inte började skriva skönlitterärt på allvar tidigare. Kanske hade jag då fått verktygen till att slutföra min bok snabbare. Hur många böcker hade jag hunnit skriva om jag vågat och trott på mig själv tidigare? Men å andra sidan hade jag inte en historia jag brann för, förrän jag drömde om Solens dotter, och jag tror starkt på att skriva det man brinner för.
Så här i efterhand önskar jag ändå att någon sagt till mig att drömmen om att bli författare inte är ouppnåelig. Därför tänker jag säga det i dag till den som behöver det: Det går faktiskt! Det är inte omöjligt. Men det kan ta tid. Att skriva en bok tar tid. Att lära sig gestalta och skriva så att man behåller läsarens intresse hela vägen kräver övning.
Så mitt bästa skrivtips blir kanske detta: Tro på att du kan.
Kanske är det vad det handlar om. Att tro på sig själv och ta sitt skrivande på allvar. Att ta sin dröm på allvar. Våga ta steget. Vänta inte! Sätt igång och skriv. Öva och finn den där historian som du känner att du måste få berätta.
Jag kan också varmt rekommendera att gå en skrivkurs. Det ger dig verktyg och hantverksknep, skrivvänner och möjlighet att öva och få feedback på dina texter. Men kanske viktigast av allt: det gör att du avsätter tid för ditt skrivande – och det är att ta ditt skrivande på allvar.
Man behöver inte vara känd för att skriva en bok. Det går alldeles utmärkt att vara en helt vanlig människa med en dröm.
I dag gästbloggar jag under rubriken Om nödvändigheten av att tro att det går på Marias Författarblogg, som drivs av deckar- och ungdomsboksförfattaren Maria Richardsson. Tack Maria för att jag fick vara månadens gästbloggare i juli!
Häromveckan gästbloggade jag hos författaren Petronella Simonsbacka på Petronellas Författarliv. Härunder kan du nu läsa mitt inlägg, som handlar om att trotsa sina rädslor för att uppnå en dröm, i sin helhet.
Författarfoto: Björn Mattisson-Richter
Romandebutera. Visst låter det stort? Det är det också, åtminstone för mig.
Den 27 februari gör jag just detta, debuterar. Då släpps min debutroman Solens dotter på Seraf förlag. Jag väntar i skrivande stund på att boken ska komma från tryckeriet och när som helst nu kommer jag ha den i min hand! Solens dotter är en fantasy romance – en kärleksroman och fantasybok i ett – och handlar om en kvinna med hemliga förmågor och en man med uppdrag att döda henne. Mötet mellan dem blir inte som någon av dem förväntat sig. De har all anledning att hata varandra men ju mer de lär känna varandra, desto svårare blir det att förneka de känslor som börjar spira.
För mig är boksläppet en barndomsdröm som går i uppfyllelse. Redan när jag lärde mig skriva sa jag att jag ville bli författare, även om jag då inte visste vad det innebar. Men den där stormande, överväldigande glädjen jag trodde att jag skulle känna inför romandebuten är inte alls lika okomplicerad som jag trodde att den skulle vara.
Vad jag inte hade räknat med, och därför inte var beredd på, är all oro och nervositet en romandebut också innebär. Alla ”tänk om” som surrar i huvudet. Tänk om läsarna inte gillar boken? Tänk om ingen köper den? Tänk om jag har missat någon logisk lucka i historien eller retliga korrekturfel? Tänk om något gått fel i produktionen och det saknas sidor?
Jag vet, det är antagligen bara min prestationsinriktade Duktiga flicka som spökar. Jag har alltid haft höga krav på mig själv. Och att vara nervös och orolig, rentav rädd, när man står inför något nytt och okänt är mänskligt.
Enligt förlaget har boken ”tagit förhandsläsarna med storm” och de förhandsrecensioner jag sett är jättefina. Vänner har hört av sig och sagt att de vill köpa en bok. Och om det fanns några större fel borde jag eller förlaget rimligtvis ha hittat dem vid det här laget. Så sannolikheten att någon av katastroftankarna ska inträffa är liten, och vad är egentligen det värsta som kan hända? Ändå kan jag inte riktigt släppa oron. Som bekant är det svårt att styra känslor med logik!
En tröst är också att jag läst om flera mycket erfarna författare som säger att även de är nervösa när de släpper nya böcker, trots att de redan släppt flera stycken.
Att debutera under en pandemi är också en märklig situation, som jag aldrig hade kunnat förbereda mig inför. Någon releasefest kommer inte gå att genomföra, så drömmen om att få signera böcker åt mina vänner och skåla med dem i bubbel går i kras. Hur håller man egentligen en digital release?
Kanske är det just för att jag drömt om det här så länge som jag är så rädd att något ska gå fel. För vem vill snubbla på målsnöret? Samtidigt är det ju nu min författardröm går i uppfyllelse. Jag borde passa på att njuta! Förhoppningsvis släpper nervositeten när releasedatumet väl är här och jag står där med boken i min hand som bevis på att jag faktiskt kom i mål. Det vore i så fall inte första gången jag kan slappna av först när jag passerat mållinjen.
Men är det något jag vill säga med detta, är det att man inte kan låta rädslan och oron hindra en från att försöka uppnå sina drömmar. Man blir inte författare om man aldrig vågar försöka och inte vågar kasta sig ut i det okända. Det är ett nödvändigt ont för att få uppleva glädjen när drömmen går i uppfyllelse.
Och en sak vet jag i alla fall, att jag om två veckor kommer ut på andra sidan en erfarenhet rikare – som författare med en alldeles egen bok i bokhyllan. Egentligen var det ju det drömmen handlade om från början. Inte hur boken skulle tas emot av läsarna eller hur boksläppet skulle firas. Utan om att få berätta en historia jag kände att jag måste få berätta och att få dela det som förut bara fanns i mitt huvud med andra.
Om Anna:
Anna Granberg, född 1980, är författare och skriver fantastik och romance, allra helst i kombination. Hon har en examen i journalistik och har jobbat många år med kommunikation i en kommun och på en statlig myndighet, men är nu egenföretagare och satsar helhjärtat på skrivandet. När hon inte skriver tycker hon om att läsa, resa, promenera och åka snowboard. Hon bor med sin familj i Stockholm. Solens dotter är hennes debutroman.
Vid Eríndar, Solens dotter är här! 💛 ☀️ För en vecka sedan kom två stora bokkartonger om 25 kg vardera hem till mig från tryckeriet, och jag fick äntligen hålla min egen bok i handen för första gången! Den ”nyfödda” är 472 sidor lång och väger 512 gram. Jag ägnade eftermiddagen åt att signera böcker som skulle skickas med bokboxarna och de gick iväg till förlaget i onsdags. Boken är underbart fin – och tjock! – och jag kunde inte låta bli att krypa upp i soffan med te och smågodis på kvällen och börja läsa den direkt när barnen gått och lagt sig, trots att jag läst orden så många gånger redan att jag nästan kan dem utantill. Men det kändes annorlunda att läsa dem i en färdig bok. Väldigt speciellt!
Jag gick som på nålar i flera dagar medan jag väntade på att böckerna skulle komma. Förlaget fick sina kartonger redan dagen innan och efter det kunde jag överhuvudtaget inte koncentrera mig på någonting medan jag väntade på att mina kartonger skulle komma.
Jag har böcker kvar att sälja till släkt och vänner, men de går åt i rasande fart. Så skynda på om du vill köpa ett signerat ex direkt från en mycket stolt författare, och kontakta mig innan min kartong är tom!
I dag gästbloggar jag hos författaren Petronella Simonsbacka om nervositeten inför att göra romandebut och om att trotsa sina rädslor för att uppnå sin dröm. Gå gärna in och läs på bloggen Petronellas Författarliv.
Jag har gått igenom manuset en gång till utifrån min förläggare och redaktör Caroline Hurtigs kommentarer. Efter det korrekturläste jag manuset en gång till, la in mina korr och skickade åter manuset till min förläggare.
Hon gjorde sättningen, dvs layoutade inlagan – själva sidorna i boken. När det var klart fick jag tillbaka inlagan för en sista granskning innan boken skickas till tryck. Korrekturläsaren tillika fantasyförfattaren Astrid Ahlberg fick den samtidigt för att göra en sista korrekturläsning. Hon skickade sina – lyckligtvis mycket få – kommentarer till mig häromveckan tillsammans med väldigt fina ord om manuset, som jag blev väldigt glad över: ”Och din bok – den är så himla härlig, både handlingen och spänningen mellan Damiana och Sandreon, den är bara … wow … // Njuter fast det är tredje varvet, det är så himla bra!!!” Så här skrev Astrid om Solens dotter på sin Instagram: ”Vilken bok!! Fantasy med glödande het romantik och en mycket spännande handling. Till det mycket målande och skickligt beskrivna miljöer … Det kan inte bli mycket bättre, tycker jag!” Att som debuterande författare få så fina ord från en mycket mer erfaren författare betyder väldigt mycket för mig. Det värmer verkligen mitt debutförfattarhjärta!
Jag har snart deadline för att skicka mina sista korr till förlaget. Därefter lägger förläggaren in korren. Och sedan går boken till tryck!
Provtryck och bokboxplanering
I höstas var jag hos en professionell fotograf och tog författarfoton och pressbilder, och mitt debutantporträtt har publicerats i Svensk bokhandels katalog Vårens böcker 2021. Förlaget har gjort några justeringar av omslaget och det har skickats till provtryck för att kolla att färger osv stämmer. Förlaget har också planerat en bokbox, som kommer gå att beställa lagom till boksläppet. Jag har fått vara med och tycka till om innehållet och det kommer att bli så fint! Det är så mysigt med bokboxar, tycker jag, och det känns väldigt roligt att min bok ska finnas i en sådan! Det finns inte så många svenska bokboxar, så det är en liten exklusiv skara ”bokboxförfattare” jag kommer ingå i. 😉
Förhandsläsare och de första recensionerna
Förlaget har också skickat boken till några utvalda förhandsläsare. Gissa om jag blev nervös när min förläggare mejlade vid nyår för att berätta det! Men när de första uppmuntrande tillropen från ett par förhandsläsare dök upp på Instagram, la sig den värsta nervositeten. Bl.a. sa författaren Alice Ekström så här i sina Instagram stories: ”Den är så välskriven att jag blir tårögd” Gissa om det gjorde mig tårögd?? Och nu har de första glädjande recensionerna från förhandsläsare också kommit min förläggare tillhanda och de var så fina att det bubblar i kroppen av glädje! Förhandsläsarna kommer att publicera sina recensioner i sina kanaler i samband med boksläppet, så det blir spännande!
Jag är också väldigt glad över att Solens dotter är med på listan över böcker som bokbloggarna Wilma Sjökvist och Idas Recensioner ser fram emot 2021! Tack så mycket! Jag hoppas så att boken ska leva upp till förväntningarna.
Jag har också varit i kontakt med några om att gästblogga och om ett par andra spännande, digitala författargig som är hemliga än så länge… 😉 Men ni lär få höra om dem här snart, så stay tuned!
Svensk Bokhandels katalog Vårens Böcker 2021 har kommit och på sida 30 finns mitt debutantporträtt! En annons för min debutroman Solens dotter finns också på sida 212. Jag har drömt om det här i flera år och nu är jag där – bland debutanterna. Det kändes lite som julafton att öppna kuvertet med katalogen och bläddra fram mitt porträtt. 😄📚
ANNA GRANBERG 